What goes around comes around

Mea som hon kallas för till vardags, köpte vi 2006 då hon var 5. Tanken var att hon skulle vara en försäljningshäst som vi skulle få "rätt" på och utbilda och sen sälja. Men efter att vi hade jobbat med henne ett tag såg insåg vi att det inte skulle gå. I hanteringen så var hon hemsk, man kunde inte mocka till henne i boxen då slog hon. Skulle man lägga på ett täcke på henne i boxen så fick en person hålla henne och man fick hålla koll på henneså att hon inte kickade. Ställde man upp henne på gången så tryckte hon upp en i väggen när man skulle sadla eller fixa med täckena. 
I ridningen så var det pappa som red henne i början då hon reste sig och höll på. Efter ett tag så började Lisa rida henne och jag vågade mig upp efter ett tag. Hon var otroligt mycket grammanriden från Holland, man märkte det då hon aldrig tod stöd på bettet  och gick bakom lodplanen konstant. När vi tog hem henne till gården efter vintern(hon stod uppstallad vid ridhus på vintern) släppte vi ut henne i en större hage med gräs, jag tror aldrig att jag har sett en häst som var så glad. Det var underbart att se, jag kommer aldrig att glömma det!


Vi fortsatte att jobba med henne, speciellt pappa. Hösten kom igen och vi flyttade tillbaka hästarna till ridhuset. Jag började hoppträna henne lite och hon tyckte det var skoj men jag glömmer aldrig första gången vi skulle rida cavelletibommar. tror att där låg ca 8-10 bommar och hon bara kastar sig över dem i ett stort språng som om hon var rädd för dem. Det var då vi verkligen insåg att dem inte hade varit så snälla mot henne i holland.
Jag fick hjälp av min tränare med henne under året 2007 då vi intensivt försökte få rätt på henne. Vi lyckades med en del, äntligen tog hon stöd på bettet. Vi startade några tävlingar och resultatet var varierat men oftast så skulle hon bara till utgången. Jag började tvivla på oss, tvivla på mig att jag inte kunde rida. jag mådde verkligen dåligt då, många tårar fälldes. Men ibland så var hon bara så fantastisk och tog dem mest underbara sprången på träningen och skötte sig underbart på någon tävling.

I början på 2008 så skötte hon sig super och jag började undra när bakslaget skulle komma och mycket riktigt så kom det precis innan en tävling, hon skulle inte hoppa alls bestämde hon sig för. Jag åkte 2 dagar efter till en pay abd jump för att jag verkligen skulle få henne runt en bana. Hon stannade väldigt många gånger och ritten var ju inte den snyggaste. Efter det bestämde jag mig för att betäcka henne för att se om hon skulle ändra sig. Jag hade det väldigt klart för mig direkt vilken hingst jag skulle använda mig av. Niveau såklart, med det underbara temperamentet han har så skulle det bara kunna bli en super trevlig avkomma. Jag lät mea varva ner i ridningen och seminerade med niveau, tyvärr tog hon inte sig första gången så jag beställde semin en andra gång. Denna gången blev vi uppringda och dem meddelade oss att vi inte skulle få någon semin då han hade lämnat så lite men självklart fick vi välja vilken annan hingst av flyinges utan kostnad. Vi funderade mkt och hade några val och när vi meddelade flyinge dessa så skulle ingen av dem kunna leverera!  Jag fick nästan ett utbrott på flyinge, det är så typiskt dem! Efter en del funderande utan någon hingstkatalog så poppade iden upp om HipHop och han har ett super mysigt temperament. Vi fick ett underbart bemöttande från hingstägaren och de packade om för våran skull. Hon tog sig på första försöket!!! 
Hon fick ta det lugnt den första tiden så att vi inte utsatte fostret för någon risk men på hösten var hon fullt igång igen och vi gjorde några pay and jumps och en tävling på hemmaplan och vilken skillnad! Ingen tendens till att stanna, nä tvärtom hon sög tag i hindrena. Det var en helt underbar känsla, vi kändes som vi vet ett istället för att vi kämpade emot varandra.
I deccember så märkte man av att hon var besvärad så jag valde att låta henne bara gå i hagen och mysa med madicken. Sen på sommaren föddes nikki(Unique), en kopia av sin mamma till utseendet men med mycket mildare temperament.



Nikki vandes av i december och här är vi nu. Mea är underbar att rida, hon har förändrats! Vissa saker kommer inte försvinna men hon har blivit mycket bättre.